Studien syftade till att undersöka Polisers upplevelse kring debriefing. Studien undersökte hur polismyndigheten i Skåne län arbetar med debriefing och vad de kan utveckla samt förbättra. Litteraturgenomgången tar upp de sju olika faser som debriefing kretsar kring samt vilka förutsättningar som bör råda för att en debriefing ska kunna hållas. Studien är av kvalitativ art, fyra intervjuer med två kvinnor och två män genomfördes. Urvalspersonerna var två erfarna poliser samt två relativt nyutexaminerade poliser, förutsättningen var att de genomgått debriefing.

Denna studie handlar om Polisers upplevelse av den psykosociala arbetsmiljön samt med avseende på hot och våld i arbetet. Genom en kvalitativ undersökning har intervjuer utförts med poliser för att få en djupare förståelse. Slutsatsen för denna studie görs genom att svara på frågeställningarna som är konstruerade för denna studie. Det finns tre frågeställningar: Hur påverkar psykosociala arbetsmiljöer polisers privatliv? Gruppdynamikens roll i psykosociala arbetsmiljöer? Faktorer som påverkar/motverkar psykosociala arbetsmiljöer? Polisernas upplevelser på sin psykosociala arbetsmiljö var varandra väldigt lika.

I denna studie behandlas enskilda polisers resonerande kring våld i nära relation. Syftet har varit att genom intervjuer synliggöra olika diskurser i de enskilda polisernas resonemang kring ämnet, samt att även synliggöra vilka konsekvenser som kan uppstå från diskurserna. Detta har således utförts ur ett socialkonstruktivistiskt perspektiv och analyserats med hjälp av metoden diskursanalys..

I denna studie undersöks polisstudenters och yrkesverksamma polisers bruk av evalueringar i avrapporterings-pm. Evalueringar är språkhandlingar som värderar, bedömer, uttrycker känslor eller ståndpunkter. Förekomsten av evalueringar har undersökts genom en Appraisal­analys, som är en form av textanalys. Materialet består av tio yrkestexter och tio studenttexter. Evalueringarna beskrivs och ställs i relation till de krav på objektivitet som finns i Rikspolisstyrelsens riktlinjer för skrivande (2011).

Jag har skrivit om polisers rätt att skjuta men fokus på hur regleringen påverkar den enskilde polismannen. I uppsatsen behandlas dels vilken betydelse regleringens utformning harför den enskilde polismannen i situationer då skjutvapen kan behöva brukas och dels hur regleringen, på lång sikt, har inverkan för en polisman som tvingats skjuta en motpart,t.ex. genom psykologiska reaktioner som kan uppstå samt det eventuella ansvar som kan åläggas polismannen.Ett bruk av skjutvapen kan få stora effekter för den enskilde polismannen. Det handlar om såväl ett straffrättsligt som ett disciplinärt ansvar som kan åläggas denne, men även ompsykologiska reaktioner, såsom depressioner och posttraumatisk stress, som kan uppstå.Jag menar att det finns betydande brister i regleringen av polisers rätt att skjuta, vilket föranleder att den enskilde polismannen i realiteten endast kan skjuta i nödvärn. Jag argumenterar i detta arbete dessutom för att påverkan på polismannen dessutom blir större när det rör sig om bruk av skjutvapen i en nödvärnssituation.

Bakgrund: Rapporter och studier belyser utvecklingsbehovet inom hälso- och sjukvården avseende salutogena förhållningssätt. Få systematiska hälsofrämjande arbetsmetoder existerar samt att ett helhetsperspektiv där den enskilde patientens resurser tillgodoses, bör vara centralt. Denna studie avser att skapa ökad kunskap om hur arbetet med patientens resurser ser ut.Syfte: Syftet var att undersöka hur specialistsjuksköterskan i psykiatrisk vård identifierar, värderar och använder sig av resurser hos patienter med psykisk ohälsa.Metod: Kvalitativ design valdes för att ge svar på syftet. Datainsamlingsmetoden var intervju där sex specialistsjuksköterskor inom psykiatrisk vård deltog. Forskningsfrågorna besvarades via frågor av öppen karaktär.

Studien syftade till att undersöka skillnader i det psykiska välbefinnandet mellan brottsoffer utsatta för misshandel respektive inbrott i sina hem och hur en negativ respektive positiv upplevelse av mötet med polis och åklagare relaterade till psykiskt välbefinnande.En grupp bestående av 83 män och kvinnor besvarade en enkät, och en faktoranayls fann att deltagarnas upplevelser av polis och åklagare präglats av antingen humanism eller dominans. Kvinnor utsatta för misshandel relaterade på ett signifikant sätt till sämre psykiskt välbefinnande än män och kvinnor utsatta för inbrott i sina hem. De misshandlade kvinnorna trängde också i större utsträckning undan upplevelserna av brottet och upplevde oftare återkommande obehagliga minnen av händelsen. Studien fann även signifikanta skillnader i psykiskt välbefinnande hos deltagare som upplevt polisförhören som humana, vilket pekar på att förhörsledare som uppträder på humanitärt sätt kan bidra positivt till brottsoffrets psykiska välbefinnandet..

Arbete inom den psykiatriska vården väckte intresset att undersöka hur det erfars och upplevsatt utöva den här typen av tvång och vad poliserna som utför handräckningarna upplevde isamband med dessa åtgärder. Vissa litteraturstudier har gjorts för att få en inblick i vilketmaterial som redan fanns tillgängligt samt vilka slutsatser som redan fans dragna rörandeämnet. Syftet med detta arbete var att belysa polisers erfarenheter och upplevelser i sambandmed handräckning av personer drabbade av psykisk sjukdom. Fem intervjuer har gjorts medfem olika poliser. De intervjuade poliserna varierade avseende ålder, kön samt antal år i tjänst.I resultatet har framkommit att handräckningar upplevs som riskfyllda uppdrag för deinblandade poliserna, att handräckningar är något som anses vara frekvent förekommandesom arbetsuppgift och att det kan diskuteras huruvida polisen är rätt instans att genomförahandräckningen.

Kvinnliga polisers yrkesroll har varit huvudfokus i denna studie. Syftet med studien har varit att undersöka hur kvinnliga poliser i yttre tjänst upplever sin yrkesroll och hur de ser på möjligheten till avancemang inom organisationen. Frågeställningen lyder som följer: Hur upplever de sex intervjuade kvinnliga poliserna sin yrkesroll? Hur beskriver de intervjuade kvinnliga poliserna sina möjligheter att avancera inom organisationen? Hur kan studiens resultat förstås utifrån teorier om genus? Kvalitativa intervjuer har genomförts med sex kvinnliga poliser på huvudsakligen en polisstation i södra Stockholm. Svaren har analyserats utifrån en tematisk ansats.

AbstractThe purpose of this paper is to examine the work situation and career opportunities among women police. We use a gender perspective as a guideline during the examination. Despite words of being, and work to create, gender neutral organization, women police is greatly underrepresented. The interviewed women gave a picture of an organization in which they had to work harder than their male colleagues to advance. The biggest problem seems to lie in the hierarchy dominated by male police officers and the fact that women, during pregnancy, are missing out on valuable time at work, and thus, also essential experiences for future career advancement.

Det är inte ovanligt att ingripanden och handräckningar av psykiskt sjuka personer blir turbulenta när polisen skall omhänderta dessa individer. Vi intresserar oss av våldet från psykiskt sjuka personer mot poliser och vi har frågat oss vad som kan göras för att underlätta ingripanden och handräckningar av psykiskt sjuka personer. Vårt syfte är att utreda om arbetet kan underlättas genom ökad förståelse mellan psykvård och polis, mer utbildning och ökad kunskap kring lagstiftning. Våra frågeställningar sträcker sig från lagstiftningen i sekretesslagen, om polisers handräckningsärenden och övriga ingripanden som kan göras säkrare med ökad information från läkare och vad som i övrigt kan underlätta polisers möte med psykiskt sjuka individer. Informationsinhämtningen har dels skett genom intervjuer med poliser som har lång erfarenhet av yttre tjänstgöring, en överläkare på rättspsykiatriska utredningsenheten på NUS och dels genom relevant litteratur inom ämnet.

Det finns olika orsaker till att människor väljer att begå brott och det finns inget enkelt svar på frågan varför ungdomar begår brott. Utifrån att det går att bespara personligt lidande och kostnader för samhället är ungdomsbrottslighet ett område som alltid är av värde att belysa inom forskning. Tidigare forskning gällande ungdomsbrottslighet har mestadels varit kvantitativ och därav ansågs det värdefullt att använda en kvalitativ ansats. Syftet med föreliggande uppsats var att belysa polisers uppfattningar om orsaker till ungdomsbrottslighet. Respondenterna bestod av åtta poliser som arbetade med ungdomsbrottslighet.

Syftet med studien var att undersöka hur poliser i yttre tjänst uppfattar att polisens grund- samt vidareutbildning, fyller behovet av förberedelse inför livshotande och potentiellt traumatiserande händelser i deras yrkesutövning. Datainsamling gjordes med hjälp av strukturerade intervjuer. Informanterna bestod av 10 polisassistenter ifrån myndigheterna i Linköping, Motala och Norrköping. Urvalet gjordes på basis av antal tjänsteår, där inklusionskriterierna var att informanterna skulle ha fått hela, den under 2005 införda, bastaktiken under grundutbildningen. Detta resulterade i att informanterna, efter 6 månaders aspiranttjänstgöring, hade arbetat mellan 2-14 månader.

I denna uppsats undersöks hur polisers känsloarbete ser ut i mötet med kvinnor utsatta för våld i nära relationer, samt vilka copingstrategier poliserna använder för att handskas med de känslor som uppkommer under och efter mötet. Studiens teoretiska ramverk innefattar teorier inom emotionssociologi samt psykologiska teorier kring copingstrategier. Datainsamling har genomförts av författaren enbart för denna studies syfte. Den består av kvalitativa tematiskt öppna intervjuer med sex poliser från tre olika polisdistrikt i och runt Stockholm. Studiens utgångspunkt är fenomenologisk, vilket i denna studie innebär att det är polisernas perspektiv och meningsskapande som står i centrum för förståelsen av deras känsloarbete.

Antalet personer med demenssjukdomar ökar i takt med att befolkningen blir allt äldre och en stor del av vården av personer med demenssjukdom utförs av anhöriga. För att kunna stödja anhörigvårdare är det viktigt att sjuksköterskor har kunskap om hur anhöriga upplever sin situation. Syftet med studien var att beskriva anhörigas upplevelse av att vårda personer med demenssjukdom. För att besvara syftet har en litteraturstudie genomförts där 12 kvalitativa artiklar analyserats. Ur analysen framkom sju teman: Upplevelse av stress, svårigheter och otillräcklighet, Upplevelse av sorg och förlust, Upplevelse av förändrade relationer och roller, Upplevelse av förpliktelse, Upplevelse av välbefinnande, Upplevelse av stöd, samt Upplevelse av att bemästra och skapa mening i sin situation.